Psilocybin påverkar gener i hjärnans aptit- och känslocentrum – ny forskning visar skillnader mot ketamin
Psilocybin påverkar gener i hjärnans aptit- och känslocentrum – ny forskning visar skillnader mot ketamin Pixabay CCO
En ny studie publicerad i Journal of Psychopharmacology visar att en enda dos psilocybin leder till omfattande förändringar i genaktiviteten hos råttors hypotalamus – ett område i hjärnan som styr hunger, humör och stressreaktioner. Ketamin, som också testades i studien, visade betydligt mer begränsade effekter.
Psilocybin, som finns naturligt i vissa psykedeliska svampar, och ketamin, en syntetisk substans utvecklad som narkosmedel, har båda fått uppmärksamhet för sina snabba antidepressiva effekter. Psilocybin påverkar serotoninreceptorer, särskilt typen 5-HT2A, medan ketamin verkar genom att blockera NMDA-receptorer kopplade till inlärning och minne.
Studien genomfördes av forskare från Polen och Storbritannien. De undersökte hur dessa substanser påverkar uttrycket av gener som kodar för neuropeptider – små signalmolekyler som reglerar bland annat hunger, stress och känslomässiga tillstånd. Råttor fick antingen psilocybin (2 mg/kg eller 10 mg/kg), ketamin (10 mg/kg) eller koksaltlösning som kontroll. Sju dagar efter injektionen analyserades deras hypotalamus med hjälp av en metod som mäter mRNA-nivåer, vilket ger en bild av vilka gener som är aktiva.
Resultatet visade att psilocybin, särskilt i högre dos, ledde till en ökning av mRNA för flera neuropeptider och deras receptorer, såsom phoenixin, nesfatin-1, neuropeptid S och receptorerna GPR173, NPSR och MC4R. Dessutom ökade uttrycket av serotoninreceptorerna 5-HT1A, 5-HT2A och 5-HT2B – men inte 5-HT2C – vilket tyder på selektiv påverkan.
Ett oväntat fynd var att uttrycket av neuromedin U (NMU), en peptid som hämmar aptiten, minskade. Detta kan vara en möjlig förklaring till varför vissa upplever ökad aptit efter psilocybin. Samtidigt ökade även gener kopplade till aptithämning, vilket visar hur komplexa och ibland motstridiga psykedelika kan vara på molekylär nivå.
Ketamin visade en betydligt mindre påverkan – endast tre gener (NUCB2, GPR173 och POMC) påverkades signifikant. Detta understryker skillnaderna mellan substanserna vad gäller verkningsmekanismer.
Forskarna lyfter fram att psilocybins effekter på hypotalamus kan vara kopplade till dess potentiella nytta vid behandling av tillstånd som depression och anorexia. I en tidigare klinisk studie visades att psilocybin lindrade symtom hos kvinnor med anorexia nervosa, en sjukdom där just aptitreglering ofta är rubbad.
Samtidigt påpekar forskarna att studien inte mäter faktiska beteendeförändringar eller proteinuttryck, utan endast förändringar i genaktivitet (mRNA-nivåer). Det återstår att se om dessa förändringar leder till långsiktiga effekter på exempelvis ätbeteende, stressnivåer eller humör. Dessutom betonar de att studier på råttor inte helt kan översättas till människor, särskilt vad gäller komplexa psykiatriska tillstånd.
Trots dessa begränsningar öppnar studien upp för nya frågor om hur psykedeliska substanser påverkar djupt liggande hjärnstrukturer – områden som hittills fått mindre uppmärksamhet än hjärnbarkens roll vid perception och medvetande.
Fortsatt forskning behövs för att koppla dessa molekylära förändringar till konkreta beteenden eller terapeutiska effekter. På sikt kan detta bidra till att förklara hur psykedelika påverkar aptit, känsloliv och kroppens inre balans – och hur de eventuellt kan användas som behandling för psykiska tillstånd med störd reglering av dessa funktioner.
Källa: psypost.org