Neurovetenskap avslöjar hjärnans kopplingsfel bakom musik-anhedoni
Neurovetenskap avslöjar hjärnans kopplingsfel bakom musik-anhedoni Pixabay CCO
De flesta människor skulle bli förskräckta om de aldrig mer kunde lyssna på musik. För många är musiken en självklar del av vardagen. Men för en liten grupp – uppskattningsvis 5–10 % av befolkningen – väcker musik ingen som helst glädje. Detta kallas musik-anhedoni, en oförmåga att uppleva njutning av musik.
En ny studie från forskare i Spanien och Kanada visar att fenomenet inte beror på problem med musikuppfattning i sig, utan snarare på bristande kommunikation mellan hjärnans belöningssystem och de delar som bearbetar ljud. Hos de flesta människor aktiveras belöningssystemet starkt när vi hör musik vi tycker om, vilket kan mätas i både känslomässiga reaktioner och fysiologiska förändringar som hjärtfrekvens och andning. Hos personer med musik-anhedoni uteblir dessa effekter nästan helt.
Tidigare teorier har föreslagit att musik-anhedoni är en del av en mer generell oförmåga att känna njutning, ofta kopplad till depression och störningar i hjärnans belöningsbanor. Men detta förklarar inte varför många med musik-anhedoni faktiskt kan njuta av andra saker som mat, filmer och socialt umgänge. Inte heller handlar det om att man inte förstår musik. Personer med amusi – nedsatt förmåga att uppfatta melodier och toner – kan i vissa fall älska musik intensivt. Tvärtom visar forskning att de flesta med musik-anhedoni har helt normal musikuppfattning.
Den nya forskningsöversikten visar i stället att hjärnans auditiva nätverk och belöningssystem fungerar var för sig men saknar effektiv koppling mellan varandra. När belöningssystemet inte tar emot signaler från de delar av hjärnan som tolkar musik, uteblir känslan av njutning. Intressant nog har experiment visat att man kan öka musikens njutningsvärde genom att stimulera dessa förbindelser med magnetpulser.
Upptäckterna kan ge ny förståelse för andra tillstånd där belöningssystemet fungerar annorlunda, till exempel vid ätstörningar, sexmissbruk eller spelberoende. Dessutom utmanar forskningen den vanliga föreställningen att ”alla älskar musik”. Det gäller visserligen de flesta, men inte alla – och skillnaderna beror i hög grad på hur hjärnan är kopplad, ibland efter en hjärnskada men ofta från födseln. Forskning från våren 2025 har till och med pekat på en möjlig genetisk koppling.
Musik finns överallt i vårt samhälle och kan ha en stark påverkan, men artikeln påminner oss om att vi inte ska betrakta den som universallösning. För vissa människor är tystnaden minst lika värdefull.
Källa:psypost.org
Relaterade länkar