Större sociala nätverk kopplas till minskad risk för demens

Större sociala nätverk kopplas till minskad risk för demens Pixabay CCO

En systematisk genomgång av 17 studier, publicerad i Neuroscience, visar att personer med större och mer sammanhängande sociala nätverk löper lägre risk att utveckla demens och uppvisar bättre kognitiv motståndskraft. Forskarna, ledda av Faheem Arshad, analyserade forskning från åren 2000–2024 med sammanlagt 20 678 deltagare i åldrarna 40–90 år, från länder som USA, Tyskland, Storbritannien, Kina, Sverige, Irland och Indien.

Demens är ett tillstånd med betydande försämring av kognitiva förmågor som påverkar vardagslivet. Den vanligaste formen är Alzheimers sjukdom, som ofta ger minnesförlust, språk- och problemlösningssvårigheter, samt personlighets- och beteendeförändringar. Även om vissa orsaker kan behandlas, är de flesta formerna progressiva och obotliga, vilket gör att vården fokuserar på att bromsa försämringen och stödja patienter och anhöriga.

I studierna definierades sociala nätverk som meningsfulla kontakter med andra människor, mätt bland annat genom civilstånd, antal kontakter, hur ofta man träffas, nöjdhet med relationerna och upplevt socialt stöd. Resultaten visade att personer med mindre eller svagare sociala nätverk oftare drabbades av demens och kognitiv försämring. Tvärtom hade de med större och mer integrerade nätverk bättre bevarad hjärnstruktur över tid, särskilt i amygdala – en hjärnregion som är viktig för känslor och socialt beteende.

Forskarna betonar att resultaten tyder på ett starkt samband mellan svaga sociala nätverk och ökad risk för demens, särskilt vid Alzheimers sjukdom. Samtidigt kan studiernas upplägg inte bevisa orsakssamband – det är möjligt att goda sociala nätverk skyddar mot demens, men också att personer med bättre kognitiv hälsa lättare kan upprätthålla sociala kontakter.

Artikeln har titeln “Association between social networking and dementia: A systematic review of observational studies” och är skriven av Faheem Arshad, Deenadayalan Boopalan, Sonali Arora, Howard J. Rosen och Suvarna Alladi.

Källa: psypost.org

Relaterade länkar

Nästa
Nästa

Dopamins roll i lärande kan vara bredare än man tidigare trott